Således har jag hört. En morgon när Buddhan vistades nära Sravasti i Jeta-lunden vid Anathapindika's egendom, gick han och hans sällskap om 1250 munkar i till staden för att tigga sin frukost; och efter att de hade återvänt och avslutat sitt mål, lade de undan sina mantlar och skålar och tvättade sina fötter. Sedan intog Buddhan sin plats och de andra satte sig framför honom.

Från mitten av församlingen reste sig den Vördade Subhuti. Han avtäckte sin vänstra skuldra, knäföll på sitt högra knä, och, pressande sina handflator samman, bugade för Buddhan. "Herre," sade han, "Tathagata! Världsärade! Så underbart det är att genom Din nåd vi beskyddas och Instrueras! Herre, när män och kvinnor tillkännager att de önskar att följa Bodhisattva-vägen och frågar hur de skall fortsätta, vad bör vi säga dem?"

"Gott Subhuti," svarade Buddhan, "närhelst någon tillkännager, 'jag önskar att följa Bodhisattva-vägen för jag vill frälsa alla levande varelser; oavsett om det gäller kreatur som är födda ur en livmoder eller kläckta ur ett ägg; oavsett om deras livscykler är lika åskådliga som daggmaskars, insekter och fjärilar; eller om de uppstår lika mirakulöst som svampar och gudar; eller om de har möjlighet till djupa tankar eller inga tankar alls, för jag lovar att leda varje enskild varelse till Nirvana; och icke förrän de alla är säkert där skall jag skörda min belöning och och träda in i Nirvana,' då, Subhuti, skall du påminna en sådan löftes-tagare att även om en sådan oräknelig mängd varelser blev så befriade, i verkligheten skulle inga varelser ha blivit befriade. En Bodhisattva håller ej fast vid illusionen om egen individualitet eller ego-varelse eller personlig identifiering. I verkligheten finns det inget "jag" som befriar och inget "de" som blir befriade.

"Vidare, Subhuti, en Bodhisattva bör vara befriad från alla begär, vare sig de rör syn eller ljud, doft, beröring eller smak av något, eller de rör upplysningen av oräkneliga varelser. En Bodhisattva fäster sig inte vid något. Hans kärlek är oändlig och kan ej begränsas av personliga bindningar eller strävanden. När kärlek en är oändlig är dess merit omätbar.

"Säg mig Subhuti, kan du mäta den östra himlen?"

"Nej, Mästare, det kan jag ej".

"Kan du mäta all den rymd som finns åt söder, väster, norr eller uppåt och nedåt?"

"Nej, Mästare, det kan jag ej".

"Ej heller kan mäta meriten hos en Bodhisattva som älskar, arbetar och ger utan begär eller strävan."

"Bodhisattvas bör fästa särskild uppmärksamhet vid denna instruktion."

"Subhuti, vad tror du? Är det möjligt att beskriva Tathagatan? Kan han igenkännas genom ytliga särdrag?"

"Nej, Mästare; det är inte möjligt att fastställa Tathagatan genom åtskillnader eller jämförelser."

 Sedan sade Mästaren, "Subhuti i Samsaras bedrägeri är alla ting sedda och behandlade på olika vis men i Nirvana's sanning är ingen sådan åtskillnad möjlig. Tathagata kan ej beskrivas. Vemhelst som förstår att alla egenskaper ej är faställda egenskaper förstår Tathagatan.

"Subhuti, vad tror du? Är det möjligt att beskriva Tathagatan? Kan han kännas igen på materiella särdrag?"

"Nej Mästare; det är inte möjligt att hänföra Tathagatan till särskillnander och jämförelser."

Då sade Mästaren, "Subhuti, i Samsaras bedrägeri fästs olika avsikt och omdömen vid alla ting men i Nirvanas sanning är sådan åtskillnad ej möjlig. Tathagatan kan ej beskrivas."

"Vemhelst som inser att alla egenskaper inte är, de facto, fastställda egenskaper uppfattar Tathagatan." Subhuti frågade Buddhan, "Världsärade, kommer det alltid att finnas människor som förstår denna lära?"

Mästaren svarade, "Subhuti, tvivla aldrig på detta! Det kommer alltid att finnas Bodhisattvas som dygdiga och visa; och under eoner som följer kommer dessa Bodhisattvas att plantera urpsrunget till sina meriter under många Bodhi-träd. De skall mottaga denna undervisning och de skall svara med obefläckad tro ty det kommer alltid att finnas Buddhor som inspirerar dem. Tathagatan skall se och känna igen dem med sitt Buddha-öga ty i dessa Bodhisattvas skall det ej finnas några hinder, ingen uppfattning om ett individuellt själv, ingen uppfattning om en egen tillvaro, ingen uppfattning om en själ och ingen uppfattning om en person. Och dessa Bodhisattvas skall ej heller uppfatta tingen som innehållande inre egenskaper men ej heller som varande utan inre egenskaper. Ej heller skall de skilja mellan gott och ont. Särskiljandet mellan dygdigt och odygdigt uppförande måste användas så som man använder en flotte. När den väl har fört över ström-korsaren till den andra sidan så överges den. Säg mig Subhuti, har Tathagatan uppnåt Perfekt Upplysning vilken trancenderar jämförelser? Om så, finns det något om detta som Tathagatan kan lära ut?"

Subhuti svarade, "Så som jag förstår undervisningen så kan den ej uppnås eller fattas eller läras ut. Varför? För att Tathagatan har sagt att Sanningen ej är ett ting som kan särskiljas eller inneslutas och därför kan Sanningen varken fattas eller uttryckas. Sanningen varken finns eller finns ej."

Mästaren frågade då, "Om någon fyller tre tusen galaxer med de sju skatterna - guld, silver, lapis lazuli, kristall, agat, röda pärlor och cornelia - och gav bort allt han hade som gåvor och allmosor, skulle han vinna stor merit?"

Subhuti svarade, "Mästare,verkligt stor merit skulle tillräknas honom fast att han i sanning inte har någon egen existens till vilken meriten kunde tillägnas."

Då sade Buddhan, "Antag att någon endast förstod fyra rader av vår Föreläsning men icke desto mindre tog på sig uppgiften att förklara dessa rader för någon annan; då, Subhuti, skulle hans meriter vara större än allmosegivarens. Varför? För att denna Föreläsning kan frambringa Buddhor! Denna Föreläsning avslöjar Fullkomnandet Hos Upplysning Som Trancenderar Jämförelser!

Säg mig, Subhuti, säger en lärjunge som har börjat korsa Strömmen till sig själv, 'Jag har rätt till belöningen för en Strömövervinnare'?"

"Nej, Mästare. En verklig Strömövervinnare skulle ej tänka på sig själv som en egen ego-varelse som skulle förtjäna någonting alls. Endast den lärjunge som ej särskiljer sig från andra, som inte fäster avsikt vid namn, form, ljud, doft, smak, beröring eller några andra egenskaper kan kallas en Strömövervinnare.

"Säger en lärjunge som endast har en födelse kvar till sig själv, ' Jag har rätt till äran och belöningen för en En-födelse-kvar.'?"

"Nej, Mästare, 'En-födelse-kvar' är endast ett namn. Det finns ingen bortgång eller tillblivelse. Endast den som inser detta kan kallas en lärjunge."

"Säger en Ärevördig som aldrig mer skall födas till sig själv, 'Jag har rätt till äran och belöningen för en Icke-återvändare'?"

"Nej, Världsärade. 'Icke-återvändare är endast ett namn. Det finns varken återvändande eller icke-återvändande."

"Säg mig Subhuti, säger en Buddha till sig själv, 'Jag har uppnått Perfekt Upplysning.'?"

"Nej, Mästare. Det finns inte något sådant som Perfekt Upplysning att uppnå. Mästare, om en Perfekt Upplyst Buddha skulle säga till sig själv, 'sådan är jag' skulle han erkänna en individuell identitet, ett egen själv och en personlighet och i sådant fall inte vara en Perfekt Upplyst Buddha.

Världsärade! Du har deklarerat att jag, Subhuti, är främst bland Dina Heliga Män i kännandet av Samadhi's välsignelse, i att vara absolut målmedveten med avskildhet och i att vara fri från passioner. Ändock säger jag inte till mig själv att jag är så för om jag någonsin tänkte så om mig själv så vore det inte sant att jag har undsluppit egots självbedrägeri. Jag vet att i sanning så finns det ingen Subhuti och därför vistas Subhuti ingenstans, att han varken känner till eller är okunnig om sällhet och att han varken är fri från eller förslavad av passioner."

Buddhan sade, "Subhuti, vad tror du? Idet förgångna, när Tathagatan var med Dipankara, den Fullt Upplyste, lärde Han några doktriner från honom?"

"Nej Mästare. Det finns inte något sådant som en doktrin att lära sig."

"Subhuti, vet också att om någon Bodhisattva skulle säga, 'Jag skall skapa ett paradis,' skulle han tala falskt. Och varför? För att ett paradis inte kan skapas ej heller kan det vara oskapat. Vet då, Subhuti, att alla Bodhisattvor, större och mindre, bör erfara det rena sinnet som följer på egots utsläckande. Ett sådant sinne särskiljer ej eller gör bedömningar av ljud, smak, beröring, doft eller annan egenskap. En Bodhisattva bör utveckla ett sinne som inte skapar vidhållande eller aversion mot någonting.

Antag att en man var utrustad med en enorm kropp, så stor att han hade en personlig närvaro likt Sumeru, bergens konung. Skulle hans personliga existens vara stor?"

"Ja Mästare. Den skulle vara stor men 'personlig existens' är bara en benämning. I verkligheten skulle han varken existera eller ick existera."

"Subhuti, om det funnes lika många Ganges-floder som det finns sandkorn på Ganges botten, skulle det samlade antalet vara stort?"

"Verkligen stort, Världsärade. Det skulle vara omöjligt att räkna alla Gangesfloderna och än mindre det totala antalet sandkorn i dem alla."

"Subhuti, om någon fyllde tre tusen galaxer med de sju skatterna för varje sandkorn i i alla dessa Gangesfloder och gav bort allt i allmosor, skulle han vinna stor merit?"

"Verkligt stor, Mästare."

Så förklarade Buddhan, "Icke desto mindre, Subhuti, om någon studerar vår Föreläsning och bara förstår fyra rader av den men sedan förklarar dessa rader för någon annan, så skulle den resulterande meriten vara större.

"Vidare, Subhuti, på vilken plats dessa fyra rader än förklarades, så skulle denna plats helgas som en Buddha-helgedom. Och helgandet skulle bli proportionerligt större ju fler rader som förklarades!

Vemsomhelst som förstår och förklarar denna Föreläsning i sin helhet uppnår den högsta och underbaraste av alla sanningar. Och varhelst denna förklaring ges, där, på denna plats, bör du uppföra dig som om du vore i Buddhans närhet. På en sådan plats bör du buga dig och offra blommor och rökelse."

Då frågade Subhuti, "Världsärade, under vilket namn skall denna Föreläsning bli känd?"

Buddhan svarade, "Denna Föreläsning skall bli känd som Vajrachcheddika Prajna Paramita (Den Trancendentala Visdomens Diamantskärare) för det är den Undervisning som är hård och skarp likt en diamant som skär igenom vanföreställning och självbedrägeri."

Nu fick Dharmans kraft Subhuti att röras till tårar. Så, torkande sitt ansikte, sade han, "Mästare, så underbart det är att Ni har meddelat denna sällsynta Föreläsning! Det var länge sedan mitt visdoms-öga först öppnades; men icke sedan den dagen och fram till denna har jag hört en sådan underbar förklaring av den Grundläggande Verklighetens natur.

Mästare, jag vet att i framtiden skall det finnas många män och kvinnor som, tagande lärdom av vår Föreläsning, skall ta emot den med tro och förståelse. De skall vara friafrån uppfattningen om en ego-identitet, fria från uppfattningen om en personlig själ, fria från uppfattningen om individuellt varande eller egen existens."

"Subhuti, trots att det i denna värld har funnits miilioner och åter millioner Buddhor, och alla förtjänande stora meriter, så tillfaller den största meriten den man eller kvinna som, när vår Buddha-epok drar mot sitt slut i den sista femhundraårsperioden, mottager denna Föreläsning, betänker den, sätter sin tro till den och sedan förklarar den för någon annan, och därmed räddar vår Goda Lära från slutligt sammanbrott."

"Mästare, hur skall vi då instruera dem som önskar att ta Bodhisattvalöftet?"

"Säg dem att om de önskar att nå den Perfekta Upplysningen som Trancenderar Jämförelser så måste de vara beslutsamma i sin inställning. De måste vara inställda på att befria varje levande varelse samtidigt som de måste förstå att i verkligheten finns det inga individuella eller egna levande varelser.

Subhuti, för att i sanning kallas en Bodhisattva måste en Bodhisattva vara helt tömd på varje uppfattning om egen självhet.

Säg mig Subhuti, äger Tathagatan det mänskliga ögat?"

"Ja Mästare, det gör han."

"Äger han det gudomliga ögat?"

"Ja Mästare, det gör han."

"Äger Tathagatn det gnostiska ögat?"

"Ja, Världsärade."

"Och äger han dnt trancendentala visdomens öga?"

"Ja Mästare."

"Och äger Tathagatan det allseende Buddha-ögat?"

"Ja Mästare. Det gör han."

"Subhuti, trots att det finns oräkneliga Buddha-länder och oräkneliga varelser med många olika sinnen i dessa Buddha-länder, så förstår tathagatan dem alla med sitt Alltomfattande Sinne. Men vad gäller deras sinnen, så kallas de endast för 'sinne'. Sådana sinnen har ingen verklig existens. Subhuti, det är omöjligt att bevara förgånget sinne, omöjligt att hålla fast vid nuvarande sinne, och omöjligt att fatta framtida sinne för inte i något av sina aktiviteter ha sinnet substans eller existens.

"Och slutligen, Subhuti, att om en människa gav bort allt han hade - skatter tillräckliga för att fylla oräkneliga världar - och en annan man eller kvinna vaknar upp till den rena tanken om Upplysning och tar bara fyra rader från denna Föreläsning, reciterar dem, betänker dem, förstår dem och sedan, till gagn för andra, sprider dessa rader utomlands och förklarar dem, skall hans eller hennes meriter vara störst av alla.

"Nå, hur bör en Bodhisattvas sätt vara när han förklarar dessa rader? Han bör vara befriad från de bedrägliga företeelserna i Samsara och vila i Verklighetens eviga sanning. Han bör veta att egot är en vålnad och att sådant självbedrägeri inte behöver fortsätta länge.

Och så bör han ta hänsyn till egots tillfälliga värld:

Som en fallande stjärna, eller Venus renad av Gryningen,

En Bubbla i ström, en dröm

En ljuslåga som fräser till och dör."

När Buddhan avslutade talet, blev den Ärevördiga Subhuti och de andra uppfyllda med glädje av Hans undervisning; och, tagande den till sina hjärtan, gick de sina vägar.

*An abbreviated version. Sections 19 through 31 were omitted because they repeated previous sections. Chapter 17 was omitted by the translator, Edward Conze because, in his words: "In chapter l7 the Sutra now veers back to its beginning. The question of Chapter 2 is repeated, and so is the answer of chapter 3. 17-a-d successively considers three stages of the Bodhisattva's career, just as chapters 3 to 5, and again chapter 10 did. With the absence of a real entity for its leading idea, Chapter 27 once more goes over the old ground. 17a corresponds to 3; 17b to 10a; 17d to 7, 14g and the end of 8; 17e to 10c, and 17g to 10b.
 Back